- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
71

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vad torsk kan användas till

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sannerligen inte. Alltid kan man ändå hitta på någon
förevändning.

— Jag tror alls inte, att Gilbert tyckte det var någon
fara med henne, sade Anne.

— Nej, det kan jag väl tro, sade fröken Cornelia. —
Men det blir ändå alltid skvaller och prat. Vart ska det
ta vägen med de där barnen, som ingen håller tummen på
ögat på? Vet du vad, Anne, ibland kan jag inte sova om
nätterna, så ligger jag och tänker på dem. För resten
tycker jag uppriktigt synd om dem, och jag undrar
verkligen, om de får tillräckligt med mat. Pappan vistas ju
mest uppe i sina teologiska rymder, så han tänker nog
inte på att han har en mage, och den där latkossan, som
går och stökar i deras kök, kan naturligtvis inte laga ett
skapligt mål mat. Nej, de får ränna omkring som andra
yrfän, och nu, när skolan slutar, blir de naturligtvis galnare
än någonsin.

— De ha visst mycket roligt, sade Anne och skrattade
vid minnet av några händelser i Regnbågens dal, som kommit
till hennes kännedom. — Jag tror rakt inte det är något
ont med dem, även om de kan bära sig litet tanklöst åt
ibland.

— Det är ju möjligt. Det är inte heller egentligen
prästgårdsbarnen, som jag vill åt, utan den där främmande
flickungen, som jag tror sätter i dem en hel del självsvåld
och odygd, sade fröken Cornelia, som aldrig ville fälla
ett orättvist omdöme.

— Se jag har nu aldrig kunnat förlika mej med att de
leker inne på gamla körgårn, sade Susan. — Det har jag
sagt många gånger, och det står jag vid.

— Men de leker ju så tyst och snällt där, sade Anne
och tog åter prästgårdsbarnen i försvar. — Där springer
de visst inte omkring och upphäver sina vanliga illtjut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free