Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fulingens kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Hon drog långsamt af fingerborgen
liksom hon nyss drog af ringen.
Nu skulle allt sprättas upp.
Klipp! Klipp! Klipp!
Nej — det gick inte . . . Det gjorde
för ondt. Aldrig skulle fulingen orka
sprätta upp hela märket. Det var
sin egen lifstråd hon satt och klippte
på. För hvarje styng, som hon sytt på
deras gemensamma namn, hade hon ju
virat in i tråden ett älskande hjärtas
ljusa vårdrömmar . . . När den sortens
märken skola sprättas bort ur ett lif
— då lämnas det ärr kvar.
Hon reste sig trött och gick fram
till skåpet, där utstyrseln låg i sirliga
högar. Det doftade skönt af iris och
lavendel, men Frida tyckte att det slog
liklukt emot henne . . . högar af lik lågo
där — liken af döda förhoppningar.
Bort skulle de — bort! Allt hvad
som dött måste begrafvas — annars
skulle ej de lefvande kunna andas.
’’ΊΜΜΜΜΗΚ* NeeHÈÊËtKÈÊÊÊÊ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
