Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fulingens kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Frida Holm var enda barnet och
sin fars ögonsten. Han hade gjort
allt för att skämma bort henne och
totalt misslyckats. I hela Stockholms
stad fanns ej en enklare och snällare
flicka; hon var också allmänt omtyckt
och fast hon ansågs vara ett af lan-
dets bästa partier föll det ingen af
hennes flickbekanta in att afundas
henne. . . stackars Frida var ju så
ful! —
Ja — ful var hon — det var onek-
ligt. Men hvad gjorde det, — alla
människor höllo ju af henne ändå ? —
När Frida såg sig i spegeln, skrattade
hon åt sin egen fulhet, så att de hvita
tänderna lyste. Det gjorde hon då
rätt i ! Hennes leende var hennes enda
skönhet: det fanns sol däri — sol, som
lyste och värmde. —
Generalkonsuln hade varit enkling i
femton år. Frida kunde knappast
minnas sin mor. Dunkelt — liksom
genom en dimma hägrade för henne
moderns drag, men ljudet af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
