Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - III. Den nya generationens omdömen om medeltidsdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celui donc qui voudra complaire
Tant seulement au populaire
Celui choisira les erreurs
Des plus ignorans basteleurs . . .
Quoi? demandez vous ces Romans?
Jouez d’une aussi sotte grâce,
Que sotte est cette populace
De qui tous seuls ils sont prisez?
Vous est bien mieux advisez . . .
N’attendez donc en ce Théâtre
Ni Farce, ni Moralité
Mais seulement l’antiquité,
Qui d’une face plus hardie
Représente la coniedie . ..
Men intressantast och mest belysande af alla dessa
utfall mot medeltidsteatern är dock Jean de La Tailles
yttranden om densamma i afhandlingen: L’art de la Tragédie 1
som tjenar som inledning till hans Saül Le Furieux. Han söker
i denna epistre, som är stäld till prinsessan Henriette de
Clèves, duchesse de Nevers, ’att gifva några allmänna
synpunkter och upplysningar om tragediens väsende, som kunna
underlätta dess tillegnande. Och i hela denna
undersökning 2, hvilken, liksom alla teoretiska försök i detta
århundrade att bestämma tragediens väsende, är ganska ytlig,
har han ständigt i tankarne de olika arter af
medeltids-dramer, som på denna tid florerade. »La tragédie donc
est une espece et un genre de poesie, non vulgaire.» Men
vulgära äro dessa hôtel de Bourgognes dramer, som endast
ses af pöbeln. »Son vrai subiect ne traicte que de
piteuses mines des grands seigneurs, que des inconstances de
Fortune, que banissements, guerres, pestes, famines,
capti-vitez, excecrables cruautez de Tyrans: et bref que larmes
* Don tryckta upplagan, som publicerades 1572, har i<,‘ke varit mig
tillgänglig, utan citerar jag efter en afskrift tillhörig professor H. Schiick.
2 De idéer, som Jean do la Taille här i populär form framlägger
för prinsessan, äro i allmänhet de samma, som Scaliger utvecklat i sin
Poetice, särskildt lib. III, cap. XCVI. Jean de la Taille är emellertid,
sin natur trogen, l&ngt mera fanatisk och polemisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
