Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Historiska dramer - 4) L’Empereur qui tua son neveu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4) L’Empereur qui tua son neveu1.
Det intresantaste dramat i denna grupp är emellertid
kejsaren, som dödade sin nevö.
Det är en gammal kejsare, hvilken alltid med
pligt-trohet och rättvisa styrt sitt rike. Nu känner han döden
nära och märker, att han ej längre kan regera med sin
gamla kraft. Han kallar derför inför sig sin nevö och
rikets store, nedlägger kronan och omgjordar nevön under
många goda förmaningar med rikssvärdet. Framför allt
lägger han honom på hjertat att alltid skydda fader- och
moderlösa och vara rättvis både mot rika och fattiga.
Men nevön har ej samma höga tankar om, huru
mag-ten bör användas som den gamla onkeln. Han finner i
den endast ett medel att fritt få tillfredsställa sina nycker
och begär. Redan länge har han haft lust efter en ärbar
fiicka, en fattig enkas dotter, som emellertid tillbakavisat
hans otillbörliga anbud. Nu låter han med våld föra henne
till sig och skändar henne.
Modern och dottern hänvända sig då i sin förtviflan
till den gamle kejsaren. Vredgad tillkallar denne nevön,
som emellertid i medvetenheten om sin brottslighet dröjer
att infinna sig. Huru djupt kejsaren är kränkt i sin
rättskänsla, framgår af hans ord till nevön, då denne slutligen
hörsammar hans kallelse:
Donné t’avoye la couronno
Do l’empire, et tu fis serment
De régir bien et justement.
Garder devoys églises belles,
Veuves, orphelins et pucelles,
Et, qui veult ton fait regarder,
Celle que tu deusses garder,
Tu l’as toy mesme violée,
1 Text i Viollet Le Duc, Ancien théâtre françois. t. III och i
Fournier, E., Le théâtre français avant la renaissance. — För
bibliografien se Petit, Répertoire, p. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
