Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fängelsernas beskaffenhet”.1 Denna artikelserie tillhör det
yppersta, som Livijn skrifvit, och det är mer än egendomligt,
att den i vår på socialt politiska skrifter ej alltför rika
litteratur så länge kunnat förblifva okänd. Redan från stilens
synpunkt förtjänar den uppmärksamhet. Den är skrifven i en klar,
osminkad och kraftig prosa, vida skild från den sönderslitna
och bildrika stil, i hvilken Livijn författade sina romaner.
Denna prosa förråder sin släktskap med Swifts kalla och logiskt
skarpa framställningssätt så väl som med Hans Järtas
mästerliga prosastil. Mycket af dess kärnfullhet och ordfyndighet
härstammar också från studiet af de gamla svenska lagarna.
Innehållet i denna af handling är synnerligen rikt och
sammanfaller delvis med 1835 års styrelseberättelse. Utgående
från frågan, hvarpå det beror, att fångarnas antal befinner sig
i ständig ökning, gifver Livijn ej blott en framställning af det
svenska fångväsendet utan en hel tafla af de verkande
krafterna i det dåtida svenska samhället.
De orsaker, säger Livijn, hvilka bestämma det växande
fångantalet, äro mångahanda och beroende dels på individens
lynne och tidehvarfvets allmänna karaktär, dels på brister i
lagstiftningen och på den riktning, som industrien tagit under
den senaste tiden. Han påpekar, huru det växande föraktet
för lagarna stod i sammanhang med den aftagande
religiositeten, huru den alltför långt drifna hemmansklyfningen
under-gräfde landtbefolkningens existensmöjligheter och därför
kastade dem i brottets armar. Brottmålslagarnes
beskaffenhet vore också mången gång skuld till fångantalets ökning.
Bötesstraffet, som satte ett slags penningvärde på stryk och
hunger, var orättvist. Spöstraffet, såsom ursprungligen
trä-larnas straff, var olämpligt, då det vanärade individen. Den
enda utvägen att komma bort från dessa strafformer, var att
utbyta dem mot cellfängelser, där fångarna i lämpliga salar
kunde syselsättas med allehanda arbeten.
Likaledes utdömer Livijn stockstraffet och kyrkoplikten,
hvilka förlorat sin ursprungliga karaktär och urartat till en rå
1 Statstidningen 1836 från den 14 juli till den 20 okt. n:r 160, 161, 164, 167,
173, 174, 177, 180, 182, 186, 192, 196, 202, 203, 205, 206, 208, 211, 214, 220, 223,
230, 231, 232, 242, 244. Dessa artiklar blefvo i Aftonbladet föremål för en
längre granskning, där man visserligen kritiserar författarens aristokratiska
synpunkter, men äfven ger Livijn ett vackert erkännande för hans bemödande
att reformera korrektionsinrättningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
