Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
former i en särskild af handling Om korrektionssystemet och
fångvärden, hvilken utkom år 1826. Löwenhielm gjorde sig i
detta arbete till en tolk för de nyare åsikterna om fångvården
och föreslog, att kroppsstraffen skulle utbytas mot
ensamhetsfängelset efter den Filadelfiska principen, således cellsystemet,
men alla lifstidsfångar skulle hållas i gemensamhetsfängelse
efter det Auburnska systemet.
Till Löwenhielms efterträdare utnämndes öfversten,
friherre Gustaf Fredrik Åkerhielm. Denne var en energisk och
duktig man, som med stor energi grep sig an med reformer.
Likvisst kan man knappast säga, att han lyckades i sina
åtgöranden. Gamla fängelser reparerades, nya uppbyggdes.
Åkerhielms system var, troligen mest af ekonomiska skäl,
ba-seradt på stora gemensamhetsfängelser, i hvilka fångarna
klassificerades efter sin brottslighetsgrad och under tystnad
höllos till arbete. Systemet gaf emellertid inga goda resultat
och utsattes för skarp kritik. Klassifikationen visade sig i
praktiken omöjlig att genomföra, tystnaden kunde icke öfvervakas.
Det enda, som ökades, var arbetsdriften. Tron på denna som
den stora korrektionshemligheten tillintetgjordes fullständigt.
Namnet korrektionist, yttrade Geijer i sin skrift om
fattigvårds-frågan 1839, hade inom få år blifvit en förskräckelse för hela
landet.
De olika reformförslag, som framställts och försökts under
seklets första trettio år, hade således icke ledt till något resultat.
Men nu var tiden mogen, och det blef Livijn förbehållet att få
lägga grunden till det moderna svenska fängelseväsendet. Med
sin vanliga outtröttliga arbetskraft satte han sig strax till verket.
Intresset för fångvårdsangelägenheter var vid denna tid
lef-vande öfverallt i Europa. Framstående tyska, engelska och
franska forskare skrefvo arbeten af grundläggande betydelse.
Om man studerar Livijns bref, ser man, med hvilken
uppmärksamhet han följde utvecklingen af dessa frågor. Med
Love Almqvist, som 1840 reste till Paris, satte han sig i
förbindelse med en gammal vän, och denne sände honom
åtskilliga af de nyaste och förnämsta arbetena i fransk fångvård.
På samma sätt se vi, huru han genom Carnegie i Göteborg
från London införskref engelsk litteratur i ämnet.
Men Livijn var icke någon ensidig teoretiker. Han visste
23. — Clas Livijn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
