- Project Runeberg -  Clas Livijn. Ett nyromantiskt diktarefragment /
287

(1913) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

endast, att han, strax efter det han blifvit officer, gått i
främmande krigtjänst. Deras i början täta brefväxling hade snart
af brutits af politiska förhållanden. Med förvåning hade han i
tidningarna sett, att vännen uppmanats att inställa sig i
tjänstgöring, och att han sedan afförts ur rullorna såsom uteblifven.
Visserligen hade han hört, att vännen återkommit till
fäderneslandet, men ej kunnat finna några spår af honom. Trenne

gånger hade han under dessa år fått sig tillsändt dikter utan
namn, datum eller uppgift, hvarifrån de kommo. Den första
af dessa dikter hade varit fylld af en hemsk förtviflan:

Blodet rinner,

Bålet brinner;

Det brinner — det brinner och lågorna frasa,

I luftig dans kring flamman rasa

De blodlösa spöken med skallande skratt;

Och likväl ingen natt,

Intet dunkel, ingen skugga, ingen gömma
Att dölja, att glömma
Varelsens tomma gestalt.

De brinnande lågorna blodfärga allt.

1 blod simma himmelens gyllene skyar;

Och dagen sin glans ur blod förnyar,

Och rosen är färgad i blod.

Se! kring jorden böljar — svallar en rykande flod
Af dess söners blod,

Af de ädlas blod.

Ett par år därefter hade ett annat poem kommit honom
tillhanda, i hvilket en tröstrikare stämning varit märkbar, och
slutligen hade för en kort tid sedan en tredje dikt uppenbarat
for honom, att hoppet om slutlig försoning grodde i vännens
hjärta.

Liksom för trettio år sedan satt således Gustaf enligt sitt
löfte på deras forna mötesplats. Omkring honom var allt sig
tämligen likt. Det var endast han, som var förändrad. Och
i tankarna genomlopp han allt, hvad lifvet under
välsignelse-rikt arbete gifvit honom af välstånd, allmän aktning och
familjelycka, då plötsligen en hög gestalt stod framför honom’
med likblekt ansikte och isgrått hår. Under de hvita och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmlivijn/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free