Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livijn kom emellertid mycket snart in i förhållandena och
hade förträffligt reda på, hvad som försiggick omkring honom.
Hans omdömen i politiska frågor under tidigare år, fast ofta
skarpsinniga, hafva öfvervägande intresse som personliga
stämningsutbrott. Han stod då ännu fjärran från händelserna
och bedömde dem endast på grund af rykten och tidningarnas
magra underrättelser. Efter återkomsten till Stockholm stod
han däremot i händelsernas centrum. Han kände snart sagt
hela hufvudstaden. Han blef småningom medlem af en
mångfald olika klubbar, Gröna Rutan, Par Bricole, Neptuniorden
o., s. v. o. s. v. Likaledes anlitades han starkt i välgörande
sällskap. Han trädde i mer eller mindre beröring med en stor
del af den högre administrationen; han utöfvade särskildt
under tjugotalet en icke ringa verksamhet som advokat och
var kommissionär för en mängd personer både i hufvudstaden
och landsorten vid lånetransaktioner m. m. Under riksdagarna
1817—1818 och 1823 var han sekreterare i
bevillningsutskottet. I korthet sagdt, han hade djupa försänkningar inom
ämbetsmannavärlden, riksdagen, pressen och litteraturen. På
grund häraf fick han tillfälle att kasta en blick bak kulisserna
i det politiska spel, som försiggick och i hvilket han till en viss
grad också själf spelade en roll; men framför allt var han den
intresserade och uppmärksamme åskådaren. Hans uttalanden
i bref till Rääf, Askelöf och Schwerin hafva därför ett icke
ringa intresse. Visserligen är Livijn en högst lidelsefull
åskådare och hans kritik alltför negativ, hans omdömen om
personer stundom ensidiga, men trots dessa brister ser han ofta
både djupt och långt framåt.
Redan före sin ankomst till Stockholm hade Livijn
uppgjort med Hammarsköld, att han skulle få bo hos denne. Han
ville till och med där intaga sina måltider, men ”cousine
Jeanette” ville icke hafva honom i kost. Hammarsköld
fruktade, att de lefde för enkelt för att kunna tillfredsställa en så
kräslig herre.
Det efterlängtade ögonblicket, då de båda vännerna, som
så många år troget brefväxlat, skulle få lefva sida vid sida,
hade ändtligen kommit. Men som det ofta går, när en länge
närd önskan uppfylles, motsvarar den icke de högt spända
förväntningarna. Visserligen bör man icke taga alla de hårda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
