Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, att hålla sig 20 jagthundar, 10 à 20 maitresser, några
apor och hofmarskalkar... Också fröjdar mig ingenting så
mycket som deras lastbarheter.”
Efter slaget vid Leipzig hade kåren länge rört sig i
Rhen-trakterna, därefter drog man sig uppför Elbe in i Holstein,
där julen tillbringades. På våren kom man till Holland och
Belgien, framemot den franska gränsen. Paris fick Livijn
aldrig se. Han fick nöja sig med att från Liège göra en hastig
visit i Bruxelles. Därefter drog sig nordarmén ännu en gång
tillbaka till Rostock och Lübeck för att inskeppa sig till Sverige.
Den 13 juni 1814 besteg Livijn ånyo fosterjorden, och de
närmaste månaderna gjorde han tjänst som öfverauditör vid
första divisionen under norska fälttåget.1
Livijns observationer om folkkaraktären hos hög och låg
i Norge äro mycket intressanta. Hans spådom om utsikterna
för unionens bestånd ha de sista åren gått i fullbordan. ”Jag
fruktar mera för svårigheten att bibehålla Norrige än att eröfra
det. Dertill fordras män med jemnhet, kraft och kanske
hårdhet för att verka på en hård och mindre fördärfvad nation.
Och h vari från skola dessa komma hos ett klemigt och blödigt
folk, som vi verkligen äro. Stränga lagar måste der stiftas och
med rättvisa och kundskap handhafvas.”
Fälttåget blef brytningspunkten i Clas Livijns lif. Under
dessa ströfverier genom Tyskland, Holland och Belgien och
sedan tillbaka öfver Sverige till de norska fjällen mognade
Livijn till man. Vi se, huru han i ett bref till Hammarsköld,
sedan han återkommit till Kongslena, söker göra upp sitt konto
med det förflutna. ”Min inbildningskraft, som förr utgjorde
min sällhet och mitt sällskap, är det ej mera; den har hejdat
sig; dess bilder framstå ej mera med dessa gycklande färger,
hvaruti de fordom voro klädde, blott i drömmarne framspeglas
de. Med inbildningskraften har ock det lättsinniga förlitandet
på sig sjelf aftagit. Jag inser, att en religion måste finnas,
som opphöjer menniskan öfver sig sjelf, då hennes lefvande
ande ej förmått det.”
Hammarsköld gladde sig åt hans omvändelse, men hade
missförstått honom. Kristen och ortodox var han icke, och
1 Förordnande af den 3 september 1814 i högkvarteret vid
Fredriks-hald M. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
