Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marsköld är för torr och uteslutande intresserad af böcker,
Rääf är en stor samlare, men skrifver som en
protokolls-sekreterare. Atterbom skrifver icke gärna prosa, Palmblad
har alltid så många bref att förfärdiga, att han endast
meddelar fakta som en affärsman. Livijn däremot är världsmannen,
hans intressen och ämnen äro mångahanda. Den ena gången
skrifver han en lärd epistel om manuskripter i Skara eller
Linköping, uppräknar långa rader af titlar på ärevördiga gamla verk
i juridik, arkeologi och litteraturhistoria. Nästa gång skildrar
han en riksdag, blottar alla intriger, antyder de förestående
världshändelserna, fördjupar sig i den svenska pressens
mysterier, och fast han ötverdrifver och karikerar, ligger det
mycket vett och djupsinne, stundom genialitet i hans omdömen.
En tredje gång är han resebeskrifvare, icke en lugn och objektiv
skildrare, som gifver det väsentliga af en stads fysionomi eller
en trakts karaktär. Därtill är han alltför personlig och alltför
nyckfull, men taflan är liflig, ty han har själf sett och känt,
hvad han återger. Hans ständigt återvändande ämne är dock
hans egen lilla värld, hvardagslifvets små tilldragelser och hans
egna skiftande lynnen. Allt är suveränt personligt i dessa bref;
däri ligger både deras förtjänst och begränsning — men det är
nästan, som det bör vara i bref. Där om någonsin har man
rättighet att uteslutande vara sig själf.
Kanske hvilar dessa brefs förtjänst icke minst på deras
naturlighet och öppenhet. I detta afseende hafva de en helt
annan karaktär än Leopolds och Tegnérs, med hvilka de eljest
icke kunna jämföras. Han äger icke den förres urbana och
oefterhärmliga elegans eller hans spirituella, men något torra
kvickhet; icke heller bländar han genom denna lysande retorik
eller tankens genialitet, hvilka äro Tegnér förbehållna.
För sin tid äger han dessutom en ganska sällsynt förmåga
att beskrifva. Kanske är detta den sida, som en modern läsare
minst lägger märke till. Ty om det finnes något område af
litteraturen, hvars teknik under de sista hundra åren ofantligt
utbildats, så är det denna konst, hvilken Lessing fråndömde
poesien, men som fransmän och engelsmän bragt till en nästan
idealisk fullkomlighet.
Med sådan plastisk åskådlighet som en författare i våra
dagar kan visserligen icke Livijn framställa landskap och män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
