Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om, att hans hjälte icke längre fick tillfälle att syssla med
vetenskaperna. Säkerligen tänkte han därvid på, att han själf
nyligen ryckts bort från universitetsstaden och kamratkretsen:
”Snart var den tid förfluten, som feck egnas åt vetenskapeme,
snart kom den dag, då han måste skiljas från ungdomsvänner,
då man vanligtvis med dem tager afsked af lugnet, och en ny,
en mörkare bana af lifvet begynnes. Lycklige de ynglingar,
som der fått mätta sitt vishetsbegär och hvilka behofvet ej
rycker derifrån med blödande hjertan.”
Från Ullaberg insände Livijn i november 1804 till
Göteborgs Vitterhetssamhälle Försök till äreminne öfver Kongl.
Rådet, Generalguvernören, Fältmarskalken och
Akademi-kansler en, Grefve Rutger von Ascheberg. Med motto: ”För
hvad belöning skall tapper heten strida, om ej för ett odödligt
namn.” Gustaf III. ’
Men han hade icke bättre tur i Göteborg än i Svenska
akademien.
I Vitterhetssamhällets utlåtande af den 15 maj 1805, som
Livijn hade begärt, skref dess sekreterare, Gustaf Rosén:
,”Hvad angår det hela af min Herres arbete har
Samhället funnit sig ej egenteligen kunna tillerkänna det namnet af
Äreminne, då, i stället för att omfatta händelsernas massor, det
å ena sidan öfverflödar af detailler och å den andra visar
väsendteliga brister.” Författarens skildring är ofta vidlyftig
som en lefnadsbeskrifning, men af Aschebergs
ämbetsmanna-gärning får man endast ett särskildt parti belyst. ”Äfven uti
ingressen, som likväl mäst närmar sig tonen af ett Äreminne,
saknar Samhället den rikhaltighet i tanken, den upplyftning
och värma i känslan, hvarigenom ett arbete af detta slag
genast bör bebåda sig... och som ej ersättas genom
upma-ningar till Läsarens hjerta eller inbildning.”
Däremot framhäfdes vissa särskilda ställen såsom
berömvärda; så t. ex. på sid. 5 en passus om Leonidas samt
den ”varma coloriten i taflan öfver Köpenhamns
bestorm-ning”.
Denna panegyrik öfver Ascheberg var Livijns sista försök
i vältalighet. Han hade icke vunnit några nämnvärda lagrar.
Hans försök i V. V. såväl som hans sistnämnda båda tal
uppvisa åtskilliga bristfälligheter. Kompositionen är ofta oredig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
