Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vid akademien drack jag frihetens trolldryck ur fulla
bägare och blef rusig däraf. Som en glad morgonstund
förflöt första terminen, och jag sökte mina flesta bekantskaper
med glaset i hand; derföre lät äfven vänskapens tumlande gud
sin välsignelse flöda öfver mig; — vännerna voro många och
vänskapen stor... Den tillstundande julen öppnade utsigt för
oss till en ombytlig kedja af nöjen, och för att bereda dem,
sökte vi inträde i åtskilliga hus. Detta lyckades;
umgängs-lifvets behag drog oss in i dess hvirfvel, och snart var jag,
tillika med eti par af mina vänner, nästan sjelfskrifven till
hvarenda liten lustbarhet.”
Därefter berättar Axel Sigfridsson sitt första möte med
den älskade:
”På en gång uppvaknade hos mig känslans heligt
slumrande eld, och ynglingens kraft hänförde mig. Vid ett
till-ställdt nöje såg jag en temligen skön flicka. Ur det bruna
ögat lågade lifvets brand, och begärde mera än det kunde
återbetala. Ett ständigt smålöje syntes färdigt, att, i brist af andra
föremål, gyckla med sig sjelf, och skämtet samt lekarne tycktes
hafva valt henne till sin sköldmö. Att se henne, att häpna,
att förvånas, att brinna och att längta, var en kedja af
handlingar, som jag genomlopp på några minuter. Mitt hjärta blef
beklämdt, mitt förstånd besegradt; jag använde allt för att
ådraga mig hennes uppmärksamhet och göra mig intressant
för henne; sedermera fann jag, att jag hela aftonen varit
oöfverträfflig i förmågan att säga dumheter.”
Han dansar med henne så vildt, att hon slutligen måste
erinra honom därom. Och denna bal slutar liksom fru
Zetterbergs därmed, att han följer den älskade hem:
”Aftonen försvann hastigt, och mig beskärdes den höga
lyckan, att följa henne till hennes boning. På vägen förnyade
jag mina dumheter; och hade jag kunnat se henne, hade
troligen de mörka ögonen förrådt hennes glädje öfver eröfrandct
af ännu en slaf framför hennes segervagn. Innan vi åtskildes
var jag också så säkert fastsmidd dervid, att det hade fordrats
en Starkoddersnäfve för att taga mig lös. Vi öfverenskommo,
att på nästa bal träffa hvarandra, och då hon lemnade mig,
emottogs jag af passionerna och inbillningen, hvilka med mig
anställde en ordentlig klappjagt. På en gång framstod för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
