Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det som gör att Mao Tse-tung är så betydelsefull att han kan
betraktas som den tredje efter Marx och Lenin är att han ställde
och löste problemet med hur folket efter revolutionen kan säkra
revolutionen. Hur man kan förhindra att revolutionen urartar och
folket åter blir en förtryckt massa. Att Chrusjtjov efter Stalins död
förmådde slå in på den väg han slog in på berodde ju på att
folket i Sovjet inte hade greppet om staten, inte bestämde
politiken och därför inte kunde vaka över de ledande.
Kulturrevolutionens seger hade i Liu Ling inneburit att
massorna återtagit den makt som apparaterna hade börjat lirka ur deras
händer. Administrationen hade förenklats. Investeringarna höjts.
Inkomstfördelningen ändrats. Tryggheten hade blivit större.
Sjuk-kassereformen hade genomförts. Produktionen hade ökat och med
dess ökning hade folkets standard ökat.
Ching Chung-ying sade om grönsakslagets ökade produktion:
— Folkets tänkande har förändrats och fälten bär rikare skörd.
Olika ”experter” tar sådana yttranden till intäkt för
påståendet att de kinesiska kommunisterna inte är marxister. Men frågan
är mer komplicerad än så.
När de revolutionära arméerna segrat, folkrepubliken utropats,
jorden fördelats, jordägarna fördrivits och socialismen blivit
möjlig då existerar fortfarande årtusenden av klassvälde som vanor,
tankar, traditioner, föreställningar i människomas medvetande.
Detta kallas ofta ”den mänskliga naturen”. Man säger:
”Människorna kommer alltid att slåss. Det ligger i den mänskliga
naturen.” Man säger: ”Var och en är sig själv närmast.”
Dessa föreställningar ändrar sig inte på en dag. Men de är
heller inte ”den mänskliga naturen”. De förvränger och förvrider
allt uppbygge. Bönderna sade: ”Fågel Fenix kläcks inte i en
hönsgård.” De sade: ”Rikedom och söner, det bestäms av ödet.”
Dessa ordspråk stödde Li Hsiu-tang och hans hustru i deras
förhoppning om att genom barnen åter kunna erövra sin familjs
traditionella makt. Hela detta tänkande utgjorde en mäktig kraft
som verkade för att bryta sönder socialismen. Det skapade
motsättningar mellan de arbetande. Ty om var och en tänkte på sitt
— så som ordspråken sade — då kunde det inte investeras. Då
skulle kollektivet falla sönder i härskare och behärskade. Att inse
detta är inte omarxistiskt. Det insåg Marx.
(Den som tror att Marx var en platt ekonomisk determinist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
