Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och menade att folk slutade arbeta om de kunde få understöd.
Brigadledningen menade att man när det gällde socialhjälp
visserligen måste lämna sådan — det var viktigt med trygghet —
men man fick ”inte undergräva arbetets värde”. Det hade börjat
byggas upp en hel liten socialvårdsapparat.
Nu var socialvården som sådan avskaffad. Man gick en annan
väg. En som varken krävde ansökan, prövning eller kontroll. Nu
var också diskussionen om ”understödstagarandan” helt avskaffad.
”Det är ju naturligt att folk arbetar och gör sitt bästa. Man
arbetar ju inte för pengar. Man arbetar för revolutionen.”
Den genomsnittliga spannmålsförbrukningen var 215 kg per
person och år. Därav utgjordes nu 172 kg av en grundgaranti som
utbetalades till alla; gamla som unga, arbetande och icke
arbetande. Denna tilldelning utgjorde en medborgerlig rättighet som
inte stod i någon direkt relation till den individuella
arbetsinsatsen. Arbetsinkomsten kom på toppen av denna tilldelning.
Detta hade medfört att det nu blott återstod två hushåll i Liu
Ling Arbetsbrigad som var i en sådan situation att de behövde
speciell hjälp från kollektivet. Den hjälpen fick de direkt av
Re-volutionskommittén enligt ”de fem garantierna”. Man kan säga att
”socialvården” avskaffats genom att grundtryggheten gjorts till
medborgarrätt. Men denna reform hade krävt politiskt arbete.
Det var genom politiskt arbete folks tänkande hade så förändrats
att ingen ens tänkte i begrepp som ”understöd” när det gällde att
tillförsäkra även gamla och sjuka sitt dagliga spannmålsbehov.
Li Hai-yuan sade:
— Jag har något fel på halsen. Jag går till doktorn. Han ger
mig sprutor och tabletter. Förra året var jag borta från arbetet
tre månader. Också min hustru är sjuk. Hon kan alls inte arbeta
längre. Jag fick inte så stora inkomster förra året. Men trots att
jag var sjuk så länge fick jag lika mycket spannmål som andra
och trots att min hustru inte kan arbeta fick också hon sin
spannmål. Det är nytt. Det är mycket bra. Tidigare fick man mindre
än andra om man var sjuk och man fick speciella understöd. Nu
får man lika mycket som andra. Man behöver inte diskutera det.
Man behöver inte be om det. Man bara får det. Det är bra.
I Liu Ling har inte förekommit ”fri mat” och kollektiva
matsalar. (Till skördearbetama uppe på bergen bars maten kollektivt
och studenterna från staden åt kollektivt i sin matsal — men det
4 — Kessle/Myrdal: Kina, revolutionen går vidare
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
