- Project Runeberg -  Fattigvården i Stockholm från äldre till nyare tid /
213

(1906) [MARC] Author: Joseph Müller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

relsen skulle bestå af sex ledamöter. De 1856 utsedde bvggnadsdelcgerade
hade utöfvat tillsyn öfver byggnader, som af enskilda uppfördes till
arbetarebostäder. Inspektion af dessa gaf icke sällan anledning till
anmärkningar, hvilka, då det befanns nödigt, beifradés af nämnden. Enligt del
ofvan-nämnda och äfven senare utfärdadt reglemente blef styrelsens uppdrag
be-gränsadt uteslutande till »förverkligande af det med fondens bildande afsedda
ändamålet». Bostadshusen skola företrädesvis upplåtas åt arbetare, som
hafva sysselsättning i Stockholm, i synnerhet sådana, hvilka hafva talrik
familj att försörja. Liksom förut är äfven nu bestämdt, att bostäderna skola
i allmänhet utgöras af ett rum och kök eller ett rum med kakelugnspis,
jämte till hvarje bostad hörande särskild källare, vedbod, vindskontor och
afträde. För dessa bostäder beräknas hyrorna allt fortfarande till mycket
billiga belopp.

Den öfverstyrelse, som under tjugu år kraftigt och framgångsrikt verkat
för en förbättrad fattigvård i hufvudstaden, rönte icke alltid ett väl
förtjänt erkännande. I stadsnämndens protokoll finnes månget bevis därpå, att
dess framställningar och beslut icke bedömdes med den opartiskhet, som
kunde befordra ett lugnt och enigt arbete. Därtill kommo ickc sällan
ekonomiska bekymmer, som, då de blefvo allt för tryckande, tvingade nämnden
in på en låneväg, som icke var utan vådor.

Hvad stadsnämnden uträttat för de behöfvande och olyckliga har här
endast kunnat tecknas i stora drag. I denna skildring borde ha namngifvits
mer än en man eller kvinna, som bidragit att befordra
barmhärtighetsverk, hvilka skänkt och ännu skänka fattiga hjälp i sina lidanden och
umbäranden. Många af dessa ädelsinnade människor ha velat förblifva
okända, andra ha till tack för sin goda gärning blifvit glömda. Här må
åtminstone icke saknas namnen på dem, som i egenskap af fattigvårdens främste
målsmän Iedt och befordrat ett arbete, som förmådde nedbryta de skrankor,
bakom hvilka småaktigt egensinne sökte hämma en förbättrad organisation
af fattigvården i Stockholm.

1 kraft af den k. stadgan leddes förhandlingarna i stadsnämnden af
öfverståthållaren såsom ordförande. I denna egenskap tjänstgjorde:

1843—1844 grefve M. A. Lewenhaupt.

1844—1848 friherre J. W. Sprengtporten.

1848—1862 grefve J. Essen Hamilton.

1862—1864 friherre D. A. G. Bildt.

Enligt 1848 fattadt beslut utsåg nämnden bland sina ledamöter en vice
ordförande. Detta uppdrag åtogo sig:

1848—1853 pastor primarius A. Z. Pettersson.

1854—1863 borgmästaren J. F. Eklund.

Oaktadt- många brister bör 1807 års fattigvårdsstadga anses såsom ett
lyckligt uppslag till en reform af stadens försörjningsväsende. Genoin denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:20:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfattig/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free