Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 2. I Palermo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I PALERMO
383
utseende av att vara något, ett blekt ansikte med
kraftiga drag och tiggande, längtande, lidelsefulla
ögon.
Medan mottagandet i hamnen fortgår, kämpar
donna Micaela en sällsam strid. »Om nu Gaetano
visste, att jag vore här,» tänker hon, »kunde jag,
kunde jag...
»Om han finge se mig bland alla dessa
människor, kunde jag...»
Där är en sådan glädje, en glädje, vars like
hon aldrig har sett. Människorna älska varandra
och äro som bröder. Och detta inte endast därför,
att en socialist kommer hem, utan därför, att de
alla tro, att jorden snart skall bli lycklig. »Om
han såge mig nu, medan denna glädje brusar
omkring honom,» tänker hon. »Kunde jag, kunde
jag...»
Hon ser Gaetanos vagn försöka tränga sig fram
genom folkmassan. Det går steg för steg. Långa
stunder står den stilla. Det skall behövas flera
timmar, innan den kommer upp från hamnen.
»Om hans ögon fölle på mig nu, då jag ser
alla tränga sig om honom, kunde jag då låta bli
att kasta mig i hans armar? Kunde jag?»
Så snart hon kan arbeta sig ut ur folkvimlet,
tar hon en vagn, åker ut ur Palermo och far
genom Conca d’oros slätt till de gamla
norrmanner-kungarnas stora domkyrka i Monreale.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
