Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 10. Falco Falcone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
ANTIKRISTS MIRAKLER
eller miskundsamhet eller kärlek hade kunnat
förmå henne att gå ned i rövarhålan om natten, utan
en främmande kraft har fört henne. Hon har varit
helt utom sig själv.
Medan donna Micaela är nere i rövarhålan,
sitter den gamla Caterina vid sitt fönster och
väntar Falco. Hon har givit med sig, nästan utan
att man har behövt bedja henne.
»Han skall fritt få gå till kyrkan,» säger hon.
»Jag har väntat honom i tjugu år, men han skall
få gå fritt till kyrkan.»
Snart kommer Falco gående med donna
Mi-caelas hand i sin. Passafiore och Biagio följa
honom. Falco går lutande, man ser, att han är
gammal och svag. Han ensam går in i kyrkan, de
andra stanna utanför.
Den gamla Caterina har sett honom mycket
tydligt, men hon har inte gjort en rörelse. Hon
sitter tyst, medan Falco är inne i kyrkan. Hennes
systerdotter, som bor hos henne, tror, att hon
ber och tackar Gud, därför att hon har kunnat
övervinna sin hämndtörst.
Äntligen ber Caterina henne öppna ett fönster.
»Jag vill se om han ännu har kvar ormskuggan,»
säger hon.
Men hon är blid och vänlig. »Tag bössan,
om du vill!» säger hon. Och systerdottern flyttar
bössan över till andra sidan av bordet.
Äntligen kommer Falco ut ur kyrkan.
Månskenet faller rätt i ansiktet på honom, och Caterina
ser, att han är olik den Falco hon mindes. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
