Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 10. Falco Falcone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALCO FALCONE
339
snår. Äntligen var officeren viss om att han hade
Falco instängd i en småskog. Runt om skogen
stod vakt, och officeren gav sig in där och gick
fram och tillbaka med bössan i hand. Men hur han
än letade, såg han inte Falco. Han gick ut igen
och mötte en bonde. »Har du sett Falco Falcone?»
— »Ja, signor, han gick nyss förbi mig, och han
bad mig hälsa er...» — »Diavolo!» — »Han såg
er inne i snåret, och han var nära att skjuta er,
men han gjorde det inte, därför att han tänkte,
att det kanske var er plikt att förfölja honom.»
— »Diavolo, Diavolo!» — »Men om ni försöker
ännu en gång efter detta...» — »Diavolo, Diavolo,
Diavolo!»
»Tror ni, att han kom igen, den där löjtnanten ?
Tror ni inte, att han genast sökte sig till en trakt,
där han inte behövde jaga rövare?»
Och arbetarna, som gå ute på Etna, fråga sig
själva: »Vem skall bistå oss emot Falco? Han
är fruktansvärd. Till och med soldaterna darra
för honom.»
De tänka på att Falco Falcone nu är en
gammal man. Han plundrar inte mera postvagnen,
han rövar inte bort godsägare. Han sitter för det
mesta lugn i stenbrottet i Diamante, och i stället
för att röva pengar och ägodelar tar han pengar
och ägodelar i sin vård.
Han tar avgift av de stora godsägarna, för att
han skall skydda deras gods mot andra tjuvar,
och det har blivit lugnt och fredligt på Etna, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
