Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. En jettatore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JETTATORE
307
»Ah!» sade hon.
»Försök!»
Och hon försökte. Men hon var helt rädd.
Alltsedan hon tog sina första steg, hade hon inte
känt sig så osäker. Men så tänkte hon: »Om det
vore för Gaetanos skull, då kunde jag nog.» Då
gick det.
Hon gick fram och tillbaka över kyrkgolvet.
»Skall jag göra det en gång till?» Han nickade.
Medan hon gick, föll den tanken henne in:
»Kristusbarnet har tagit förbannelsen från honom,
därför att han skall bistå mig.» Hon vände tvärt
och kom åter fram till honom.
»Vet ni, vet ni, ni är ingen jettatore!»
»Är jag inte?»
»Nej, nej,» hon tog honom i axlarna och
skakade honom. »Ser ni det inte, förstår ni inte? Det
är taget ifrån er.»
Den lille Gandolfos röst hördes i gången
utanför kyrkan. »Donna Micaela, donna Micaela, var
är ni? Vi ha så mycket folk, donna Micaela. Hör
ni, hör ni?»
»Regnar det inte mer?» sade jettatoren med
osäker röst.
»Det regnar inte, hur skulle det kunna regna?
Kristusbilden har tagit förbannelsen ifrån er, för
att ni skall tjäna hans järnväg.»
Mannen vacklade och grep ut i luften med
händerna. »Det är borta. Ja, jag tror det är borta.
Nyss var det där. Men nu...»
Han ville åter falla på knä för donna Micaela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
