Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. En stor mans hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STOR MANS HUSTRU
217
läppar. Hon hade hört hans romaner så många
gånger, att hon kunde dem utantill och sade ut
orden, innan de hade gått mäster Pamphilio över
läpparna. Men hon hade alltid samma njutning
av att höra honom, och hon grät, och hon skrattade,
som hon hade gjort, då hon hörde honom för
första gången.
Mäster Pamphilio var en gammal man, som
hade talat mycket i sina dagar, så att rösten nu
svek honom, då han kom till de stora
stridsscenerna och skulle tala häftigt och fort. Men
donna Concetta, som kunde varje sak utantill, tog
aldrig ordet från mäster Pamphilio. Hon endast
gjorde ett tecken till åhörarna, att de skulle vänta,
tills rösten kom. Men om minnet svek honom,
låtsade donna Concetta, att hon hade tappat en
maska, satte upp strumpan till ögat och kastade
till honom ordet bakom denna, så att ingen kunde
märka det. Och alla visste, att fastän donna
Concetta kanske skulle kunna berätta romanerna bättre
än mäster Pamphilio, så skulle hon aldrig ha velat
göra något dylikt, och det inte bara därför, att
sådant hade varit opassande för en kvinna, utan
också därför, att det alls inte hade kunnat vara
henne ett sådant nöje som att höra den käre mäster
Pamphilio.
När donna Micaela såg donna Concetta, föll
hon i drömmar. O, att sitta så under estraden,
där den älskade talade, att sitta så dag ut och dag
in och tillbe! Hon visste vem det skulle ha
passat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
