Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. San Sebastiani fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAN SEBASTIANI FEST
181
Då hon gick in genom portvalvet, såg hon
inte där den gamle portvakten Piero. Gårdslyktan
var inte tänd, och inte en människa fanns på
gården.
Hon gick uppför trappan till galleriet, och
hennes fot stötte emot något hårt. Det var en
liten bronsvas, som eljest hade sin plats inne i
musiksalen. Några steg högre upp hittade hon en
kniv. Det var en slidkniv med lång, dolklik klinga.
Då hon lyfte upp den, rullade ett par mörka
droppar ned från eggen. Hon förstod, att det måste
vara blod.
Och likaledes förstod hon, att det, som hon
hade fruktat hela hösten, nu hade skett.
Banditerna hade varit inne i sommarpalatset för att
plundra. Och alla där, som hade kunnat fly, hade
flytt, men hennes far, som inte kunde komma
ur sin bädd, måste nu vara mördad.
Det var omöjligt för henne att veta om inte
rövarna ännu funnos kvar i huset. Men nu, då
hon var mitt inne i den största fara, försvann
hennes skräck, och hon skyndade vidare utan att
tänka på att hon var ensam och försvarslös.
Hon gick fram genom galleriet och kom in
i musiksalen. Där föllo breda månskensstrimmor
in över golvet, och mitt i en av dessa strimmor
låg en människa orörligt utsträckt.
Donna Micaela böjde sig ned över denna
orörliga kropp. Det var Giannita. Hon var mördad,
hon hade ett djupt, gapande sår i halsen.
Donna Micaela lade kroppen till rätta, korsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
