Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Sirocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
ANTIKRISTS iMIRAKLER
Hon hade då sett Giannita stå som i
hänförelse med uppsträckta armar och uppåtvänt
ansikte. Och mellan händerna höll hon ett porträtt.
Än förde hon det till sina läppar och kysste det,
än sträckte hon upp det över sitt huvud och såg
upp till det i hänryckning. Och porträttet hade
varit Gaetanos.
Då donna Micaela hade sett detta, hade hon
dragit sig tillbaka, tyst, som hon hade kommit.
Och hon hade då endast tänkt, att det var synd
om Giannita, om hon älskade Gaetano. Men nu,
då Gaetano bara talade socialism, nu mindes hon
detta.
Nu började hon tro, att också Gaetano älskade
Giannita. Hon påminde sig, att de voro
barndomsvänner. Han hade kanske älskat henne länge.
Kanske han hade kommit hem för att gifta sig med
henne? Donna Micaela kunde ingenting säga, hon
hade ingenting att klaga över. Det var knappast
en månad, sedan hon skrev till Gaetano, att det
inte var rätt av honom att älska henne.
Han lutade sig nu fram emot henne, fångade
hennes blickar och tvang henne äntligen att lyssna
till vad han sade.
»Ni skall förstå, ni skall se och förstå, donna
Micaela. Vad vi behöva härnere i södern, är en
pånyttfödelse, en uppryckelse, sådan som
kristendomen var på sin tid. Upp med slavarna, ned
med herrarna! En plog, som vänder upp nya
samhällslager! Vi måste så i ny jord, den gamla
jorden är utsugen. De gamla ytlagren bära endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
