Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Sirocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIROCCO
140
för hela det hungrande folket såsom plundringens
generaler och anförare.
Donna Micaela hade hela denna höst att vårda
både sin far och don Ferrante, som lågo sjuka
månad efter månad. Man hade dock sagt henne,
att det på intet sätt var någon fara för deras liv.
Hon var mycket glad över att få behålla don
Ferrante i livet, ty det var hennes enda hopp, att
människorna ända in i det sista skulle ha försyn
för honom, som var av en gammal och vördad ätt.
Där hon satt vid. sjukbädden, gick hennes
längtan mycket ofta till Gaetano, och mångfaldiga
voro de gånger, då hon önskade, att han skulle
vara hemma. Hon skulle inte känna ångest och
dödsfruktan, om han åter stode inne på sin
verkstad. Då skulle hon inte ha kunnat erfara något
annat än trygghet och frid.
Även nu, då han var så långt borta, var han
den, som hon i tankarna uppsökte, då skräcken
ville driva henne till vansinne. Hon hade dock
inte fått ett enda brev från honom, medan han
hade varit borta, så att hon stundom trodde, att
han alldeles hade glömt henne. Andra tider åter
visste hon säkert, att han älskade henne, ty hon
kände sig så tvingad att tänka på honom, att
hon förstod, att han i tankarna var henne nära
och kallade henne.
Denna höst fick hon äntligen ett brev från
Gaetano. Ack, ett sådant brev! Donna Micaelas
första tanke var att bränna det.
Hon hade gått upp på takterrassen för att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
