Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Don Ferrante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
ANTIKRISTS iMIRAKLER
redo på skranket, och följt efter henne på ett par
stegs avstånd. Och till och med den låte Piero,
som hade legat borta på balustradkanten, hade
rest sig på armbågen. Det hade varit en
uppståndelse, som om den svarta madonnan från
domkyrkan hade kommit vandrande.
Men hade någon tänkt på att det var synd
om denna svarta dam, som alla stirrade på?
Hade någon blivit rörd av att hon hade kommit
så långsamt och lutande?
jo, jo, en hade blivit rörd, och det hade varit
don Ferrante. Han hade musiken i hjärtat, han var
en god människa, och han hade tänkt:»Förbannelse
över alla dessa kassor, som samlas ihop för de
nödlidande, och som endast bringa folk i olycka!
Är inte detta den stackars signorina Palmeri, vars
far har stulit ur en välgörenhetsfond, och som nu
blygs så, att hon inte törs visa sitt ansikte?» Och i
det han tänkte så, gick don Ferrante bort till den
svarta damen och gensköt henne alldeles utanför
kyrkdörren.
Där hade han gjort honnör för henne och
nämnt sitt namn. »Om jag inte alltför mycket
misstar mig,» hade don Ferrante sagt, »så är ni
signorina Palmeri. Jag har en bön till er.»
Då hade hon ryckt till och tagit ett steg
tillbaka som för att fly, men så hade hon blivit
stående.
»Det gäller min syster, donna Elisa,» hade
han sagt. »Hon kände er mor, signorina, och hon
brinner av lust att få göra er bekantskap. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
