- Project Runeberg -  Minnet och dess pedagogiska problem. /
59

(1932) [MARC] Author: Axel Herrlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

patienten kan skriva, men efteråt icke själv kan läsa, vad
han skrivit. I en av Charcot meddelad sjukhistoria
heter det bland annat: »Patienten kuride skriva ett
långt brev utan nämnvärda ortografiska fel. ’Jag
skriver,’ sade han, ’som vore mina ögon slutna; jag läser
icke det, som jag skriver.’ Han var faktiskt i stånd att
skriva lika bra med slutna ögon. Sedan han hade
skrivit sitt namn, uppfordrade man honom att uppläsa
det. ’Jag vet ganska väl,’ sade han, ’att jag skrivit mitt
eget namn, men jag kan inte läsa det.’ Det oaktat
förmådde han, om än med mycken möda,, att förstå
skrivna ord, i det han med högra pekfingret följde
konturerna av de enskilda bokstäverna, som sammansätta
ordet. Ville han läsa tryckt, så följde han likaledes i
luften motsvarande bokstäver med fingret. Därvid
fastställdes, att han med detta konstgrepp icke kunde läsa
tryckt lika bra som skrivet, tydligen emedan han ej var
så övad därmed.»

Denna sjukhistoria är ur mer än en synpunkt
lärorik. Att man kan skriva utan kontroll av synen, är
ett ytterligare bevis för en sanning, som vi redan i
samband med orddövheten hade anledning att bemärka:
att skrivningen väl så mycket betingas av den akustiska
ordkomponenten, som av den optiska. Men det ger oss
därtill nyckeln till en rätt förståelse av den psykofysiska
mekanism, varav ordblindheten är betingad, Vi se, att
denne man kan läsa, i den mån som han förbinder det
optiska intrycket av bokstäverna med de
rörelseförmmmelser, som uppstå, när han följer bokstävernas
konturer med fingrarna (jfr fallet Voitl). Alltså — orden
vinna mening för honom, när han förbinder de optiska
intrycken av dem med ordförnimmelser från ett annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:06:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnped/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free