Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
efterverlden ristade sitt namn på några egna ska¬
pelser. Det ljus, han spridde, skall ej slockna
vid hans graf; det skall för en kommande tid blifva
en morgonrodnad, hvars klarare låga det är den
beskärdt att tända; — ty uppåt till ett allt högre,
allt renare ljus leder mensklighetens stig. Men —
få äro dessa utkorade, de klara fixstjernor på kon¬
stens himmel! — Lyckligt dock det land, som
räknar dem bland de sina; ja, lyckligt till och
med äfven sedan de bortgått, ty minnet är ljuft
att hafva ägt dem»
»Det är denna lycka, som nu alstrar stundens
vemod. Sådan jag här tecknat bilden af en stor
skådespelare, sådan är ock den qvinnas, som vi
nyss förlorat. I den låga fädernehyddan stodo
goda andar vid Emilie Högqvists vagga med snillets
och hjertats rikaste håfvor. Och blef det henne
ock icke beskärdt, att någonsin rent få smaka den
barnsliga tillgifvenhetens fröjd, så blef hon deck
en konstens fosterdotter, och denna sin moder äl¬
skade hon in i döden med den varmaste kärlek.
Hon var född för konsten, och utan den kunde
hon ej lefva. Det är ett upplyftande skådespel att
se, huru det sanna snillet genom sin egen kraft
arbetar sig upp till det höga mål, om hvars slut¬
liga uppnående en inneboende aning oemotståndligt
hviskar. Född, som hon var, under bildningens
krets, och der omgifven af okunnighetens djupaste
mörker, fick verlden aldrig skåda hennes strid för
att nå det ljus, mot hvilket hon oafvändt riktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
