Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVI
från den sannerligen stora olyckan att bli kär i
Er, och jag således hvarken kan eller bör gå i
strifhet längre än afståndet tillåter. Jag skulle
hafva önskat att kunna munteligen framföra hvad
jag har att säga, men i denna tid och vid dessa
förhållanden gör jag Er ogerna en visit, och Ni
skulle, kanhända, ogerna emottaga den; Ni förstår.
Men då mitt hjerta nu en gång är fullt, så får
det ej brista; det måste utgjuta sig på — papperet.»
»Min hustru, som bevistade Er recett, gjorde
vid sin hemkomst en beskrifning som, jag tillstår
det, retade min nyfikenhet; jag ville se om hon
sagt sannt. Förliden Thorsdag åsåg jag represen¬
tationen af Hamlet, och fann att hon sagt sannt.
M:lle Högqvist! ringa äro de pund himlen beskärt
mig. Jag kan ej vara domare, men jag kan ha
en öfvertygelse och, enligt denna min öfvertygelse
får jag åt Er frambära både min och min hustrus
oskrymtade tacksägelse för den rena njutning Ert
spel i 4:e akten skänkt oss. Vore allt ej som det
är, så hade jag vid Er sista sortie skyndat upp
på theatern, för att låta min känsla tala i det
ögonblick hon var varmast. Denna min utgjutelse
må för Er äga något eller intet värde; jag gör
den ändå, ty jag älskar skådeplatsen och talangen
fullt ut så mycket som jag älskar mitt eget hf;
ja — måhända litet mer.»
»Hvarje enskild konstälskares ord äro öfver¬
flödige; jag vet det. Den stora publiken har redan
dömt, dömt för länge sedan, och — himlen gifve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
