Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XI
’) »Vill_ man», säger en recensent af Bulwers
Natt och morgon, »tjusas af det högsta be¬
»hag i förening med en utbildad talang, vill man
»se det älskligaste skön konst kan erbjuda oss; så
»bör man se M:lle Högqvist som Markisinnan de
»Mérinville. Vår scen eger i M:lle Högqvist en
»klenod, som publiken måhända ej vet att tillfyllest
pvirdera — vi vaga siga det, da vi se att en
»konstnärinna som M:lle Högqvist ofta får spela
»för halfva och nästan tomma hus.»
I samma mening skref, efter en representation
af »Vår unga Gumor», Herr Sätherberg följande:
Till Emilie Högqavist.
(I anledning af slutorden 1 komedien: Var
unga Gudmor *).
En afton nyss jag hörde dessa ord
Af Dig ur lagerlundens skugga tona,
Der, Emilie! Du stod. — En segerkrona,
Som hyllningsgärd åt skönheten i nord
Till svar åt Dig jag hade velat räcka
Och folkets röst dervid till bifall väcka;
Men hvart jag såg, theatersaln var tom
Och öfvergifven konstens helgedom.
Då tänkte jag: o, hur det sköna fryser,
En vilsen ros bland nordens drifvor här!
Mitt fosterland! på dina kala skär
Apollos sol blott som en måne lyser
*) Han gifver sitt bifall. Mitt Herrskap!
Då återstår endast att Ni ger mig Edert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
