- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
90

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

Hienniskomassan, som kom böljande utefter vägen med sin
långa, breda rad af i solskenet glänsande gevär. Detta var
vår trupp, vår undsättning. Hvarje ögonblick hade vi väntat
ett skarpt anfall, och vi hade beslutat att på korsvägen segra
eller falla, men nu nalkades våra kärkomna gossar, och vi
andades redan tiofaldt lättare.

Då regementet kom fram, börjades genast en rörelse
utåt vägen till höger, således nästan rakt bort från
hufvud-arméen, som ett par eng. mil till venster var inbegripen i den
häftigaste strid. Korsvägen, der all ammunition eller annan
tillförsel till hufvudstyrkan fördes förbi, bevakades nu endast
af de på långt afstånd bortom skogen liggande skeppen, och
med hvarje timma aflägsnade vi oss, tills vi slutligen omkring
7 à 8 mil från hufvudstyrkan påträffade en fiendtlig skans,
från hvilken vi helsades med granater och kartescher. Under
tiden rasade bataljen utan afbrott till venster. Gevärselden
liknade dånet af ett det väldigaste Niagara. Man kunde ej
urskilja de särskilda skotten, man hörde blott ett ständigt dån,
som understundom höjdes, då ett nytt regemente störtade sig
in i striden eller sänktes, då vissa rörelser gjordes. Någon
gång fick man höra ett skallande hurrarop, då bajonetten
användes eller då häftiga anfall gjordes; och kanonernas
dundee bidrog att förläna det hela både det djupt högtidliga och
rysligt fasansvärda i en batalj. Kastade man blicken till
venster, såg man förtunnad krutrök uppstiga ur skogen, ofta
blandad med en annan mörkare af antända brännbara ämnen. Så
fortgick striden, och dånet deraf blef för oss allt dofvare,
allteftersom fienden drefs undan eller vi aflägsnade oss på vår väg.

Slutligen fattade rebellerna stånd inom sina
förskansningar, och friska trupper anlände från Savannah till deras
hjelp. Striden brann nu om möjligt häftigare än någonsin,
till dess nattens inbrott gjorde ett slut derpå.

Utanför skansen blefvo emellertid några af våra män
skjutna och öfverstens egen häst blef sårad under honom.
Yi väntade ett utfall, som dock ej blef af, drogo oss sedan
tillbaka ett stycke och förskansade oss, så godt vi kunde. Det
var redan mörkt, då en adjutant kom ilande till oss med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free