Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
försvann tor första gången fosterjorden ur sigte, och den gainle
»norsken» rullade af och an i de salta böljorna. Men nu stackars
kock, huru går det med maten? Den fruktade sjösjukan kunde
på längden ej hållas tillbaka. Den bröt lös, och någon måste
taga vara på de kokande grytorna. Kaptenen, en man lika
god som sitt ord, bevisade mig nu såsom alltid en faderlig
ömhet, och med största välvilja bereddes den behöfliga
hjelpen. Men litet värderade jag all välvilja — och hafvet, som
förr varit så lockande, förlorade all sin tjusning. Det klara,
blåa vattnet, som skummande for förbi sidan, hade intet som
var skönt i mitt tycke. Dess brus var fullt af de hårdaste,
obevekligaste toner; och den aflägsna horizonten, va t ten
fältet, himlen, — allt var tomt och innehållslöst som den
kalaste öken.
Men då ett par dagar på detta sätt förflutit började
sjösjukan gifva sig. Allt antog nu ett förändradt utseende.
Hafvet begynte synas underbart; och jag kunde icke nog
betrakta de lekande vågorna, hvilkas likar jag aldrig förr hade
skådat, eller skyarnas sköna, vexlande former, förgyllda af
den uppgående eller sjunkande solen. Det började blifva
särdeles roligt att se det vana sjöfolket qvickt och ledigt springa
i vanten eller tagas med de slående seglen ute på rårna, då
stormen röt genom tacklaget och briggen kastades upp och
ned af den vältrande sjön. Nya under framträdde beständigt
för mina blickar. — »Hör! Hvad är det som plaskar så
egendomligt i vattnet nära fartyget?» Man skyndar till
relingen och blickar ned i de tumlande vågorna, och till sin
förvåning upptäcker man, att det plaskande ljudet härrör
från en svärm af stora fiskar, hvilka i sin snabba fart ila
fram och åter, lekande omkring fartygets bog. Dessa fiskar
kallas springare och bebåda, enligt sjömanssägnen, storm.
Snart se vi andra ännu större, »åkallade tumlare, hvilka
uppdyka ur djupet och åstadkomma ett groft hväsande ljud, då
de blåsa väder eller vatten ut ur sina stora näsborrar. Man
tycker sig nu nästan vara ombord å Frithiofs »Ellida», när
hon stångas med hafstrollet hvilka den mörke Helge
framkallat ur hafvets djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
