Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet: Det skandinaviska elementets betydelse — Statssekreterarebefattningen i Minnesota besättes med en svensk — Falskt rykte om indianöfverfall — Norra Stillahafsbanan bygges — Resa till Filadelfia — Nationalförsamlingen i Indianopolis — Beskickning till Washington — En svensk koloni i Missisippi flyttas till Minnesota — Andra resan till Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Missisippi. De utgjorde en del af en liten koloni, som
anländt dit året förut hufvudsakligen från Värmland. Klimatet
var otjänligt; en femtedel af folket hade allaredan dött,
nästan alla de qvarlefvande voro sjuka, och stor nedslagenhet
och ett skriande elände rådde bland dem. De bådo mig
att förhjälpa dem därifrån till Minnesotas hälsosamma klimat,
de voro fullkomligt utblottade på alla medel och önskade
bli fortskaffade till någon plats, hvarest männen kunde
erhålla arbete, så snart de återvunnit helsa och krafter.
Duluth och S:t Paul järnvägsbolag, som då utgjorde
en del af Jay Cookes järnvägsnät, försträckte på min
anhållan de erforderliga medlen och sände den förut omnämnde
F. S. Christensen till Missisippi för att öfverföra de
nödställde till S:t Paul, hvilket uppdrag han under många
svårigheter utförde på ett så i allo tillfredsställande sätt,
att han vid sin återkomst erhöll anställning som bolagets
lokalagent vid Rush City, i hvilken befattning han under
många år qvarstod. Han är nu president i ortens bank
och är gift med min systerdotter, den lilla Zelma, med
hvilken indianqvinnorna så gerna ville leka i den gamla
stockhyddan.
Denna lilla koloni från Missisippi blef i sanning ett
bevis på att det nordiska klimatet är det ojämförligt bästa
och mest passande för nordens folk. De hade lemnat Sverige
såsom friska, starka och hoppfulla män och qvinnor, och
efter att ha vistats endast ett år i södern anlände de till
Minnesota bleka, utmagrade, fattiga och nedbrutna, utan
kraft och energi och nästan hopplösa.
Järnvägsbolaget behandlade dem på det mest frikostiga
sätt. Det uppförde åt dem beqväma hus samt försåg dem
med möbler och lifsförnödenheter i öfverflöd, kokredskap,
andra husgerådsaker och redskap. De gåfvo därjämte männen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
