Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet: Mitt barndomshem och mina föräldrar — Hemmets inflytanden — De första skolåren — Militärlifvet — Afresan till Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att lemna sitt samtycke, och hösten 1849 blef jag
konstapels-kadett vid artilleriet, varande då i mitt sjuttonde år. Men
hade jag sålunda vunnit seger öfver min moder, hvars
käraste önskan hade varit att jag skulle bli prest i stället
för militär, så vann hon snart å sin sida seger öfver mig,
i det hon lyckades förmå bataljonsläkaren doktor Ekeroth,
som äfven var vår husläkare, att förklara mig sjuk och
sända mig till lazarettet, ehuru jag endast led af en lindrig
förkylning, och sålunda omintetgjordes i alla fall min plan
att medfölja armén på marschen till Slesvig-Holstein. Detta
betydde dock föga, emedan kriget i själfva verket var
afslutadt, innan våra trupper hunno anlända, hvarjämte min
tid mera nyttigt kunde användas till inlärande af en soldats
pligter och till genomgående af en god kurs i matematik
och andra praktiska ämnen vid den s. k. regementsinformationen.
Jag qvarstannade vid regementet ett och ett halft år
och erhöll under denna tid en utmärkt undervisning i
gymnastik, fäktkonst och ridt vid sidan af de regelbundna
fältöfningarne. Tvänne vintrar egnades sålunda
samvetsgrant åt grundliga studier i militärskolan. Men som jag
väl insåg att jag såsom en afkomling af bondeståndet icke
hade några utsigter till befordran inom svenska armén i
jämförelse med de yngre adelsmännen, och då jag snart
blef uttröttad af och fick afsmak för det alldagliga,
enformiga och slentrianmässiga garnisonslifvet, beslöt jag snart
att tillsammans med min vän Eustrom lemna militärtjänsten
för att söka min lycka i ett land, hvarest ärfda namn och
titlar icke voro vilkoret för framgång. Amerika var på
den tiden icke mycket kändt i den delen af Sverige, hvarest
jag lefde, i det endast några få personer från hela häradet
dittills hade utvandrat. Men hvad vi visste var att Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
