Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1) Mineraliernas geometriska egenskaper. Kristallografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31
inneslutes således af 8 st. oliksidiga triangulära plan, fig. 75.
Hvarje snitt, vinkelrätt antingen mot vertikalaxeln eller mot en
af de horizontela axlarne, ger en rhomb; deraf Fig. 76.
systemets namn. 1 detta system, der alla ax-
larna äro olika, är det likgiltigt hvilken af
dem som man ställer upprätt; dock ger man
vanligen företräde åt den axel, som ger den
enklaste och lättaste öfversigten öfver kombi-
nationerna. Likvisst måste man i en och
samma kristallsvit bibehålla den till vertikal-
axel, som en gång blifvit dertill utsedd. De
rhornbiska holoedriska formerna karakterise-
ras af 3 mot hvarandra vinkelräta symmetri-
plan, som sammanfalla med de plan, som be-
stämmas af två och två kristallaxlar.
De begge horizontela axlarne hafva här
i motsats mot tetragonala systemet ett olika
värde, hvilken omständighet meddelar de kri-
staller, som höra hit, en habitus helt olika med de tetragonala.
formernas.
Af enkla slutna former har detta system endast tvenne,
nemligen pyramiderna och dessas hemiedriska former sphe-
noiderna. De senare förekomma mera sällan och hufvudsak-
ligen i mera invecklade kombinationer, hvarföre de här förbigås.
Såsom öppna former förekomma tvenne slags prismer, nemli-
gen de vertikala och två slags horizontela; samt dessuton~
planparen.
Gå vi nu till detta systems hufvudform eller rhombiska
pyramiden, så betecknas densamma likasom pyramiderna i före–
gående systemer med P för grundformen i hvarje kristallsvit.
Om nu vertikalaxeln lider någon förändring, så utmärkes detta.
likasom förut, derigenom att koefficienten m sättes framför P,.
om man antager att m kan variera mellan o (planparet) och ~
(grundprismat). För att utmärka den förändring, som en af de
horizontela axlarne lider, kan man ej, likasom i det tetragonala
systemet, der dessa äro lika stora och således samtidigt måst&
undergå förändring, beteckna detta med en efter P satt bokstaf~
emedan detta skulle lemna obestämdt hvilkendera af horizontal-
axlarne som underginge förändringen.
Man afhjelper detta genom ett öfver P satt tecken, soni
utvisar hvilkendera af horizontalaxlarna förändringen gäller.
Den längre af dessa, som kallas makrodiagonalen (af gre-
kiska ordet makros = lång), betecknas nu med ett rakt streck
öfver P eller = P, och den kortare horizontalaxeln, som kallas
brachydiagonalen (af brachys = kort), genom en båge öfver P
eller = P. Vid förändringen af en axel antager man den andra
blifva oförändrad eller sådan som den i grundformen förekommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
