Lärobok i mineralogi för elementar-läroverk och tekniska skolor / 7 (1880) Author: Anton Sjögren With: Hjalmar Sjögren - Tema: Textbooks for schools Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1) Mineraliernas geometriska egenskaper. Kristallografi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stå lodrät och denna kallas då hufvudaxel, samt de öfriga
axlarna biaxlar. Med den förra äro ofta de flesta planer och
kanter parallela. Vid en i alla
rigtningar lika utbildad kristall (med
fullständigt symmetriförhållande), är det
likgiltigt hvilken axel väljes till
hufvudaxel, men man tänker sig
vanligen en af dem lodrätt, en annan
tvärsför åskådaren, samt den 3:dje vänd
mot åskådaren.

Fig. 11.


Ytornas lägen. Sedan man
uppställt kristallen och tänkt sig
axlarnes lägen, är lätt att hos
densamma särskilja följande trenne slag
af ytor.

a) Ändytor (pinakoider) eller planpar kallas alla sådana,
som gå parallelt med tvenne axlar; sålunda äro planerna a,a och
c i fig. 12 ändytor eller planpar. Den förra
benämningen kommer deraf, att de stå för
ändarna af en axel, den sednare deraf att de
alltid äro två. Basiska planparet eller
pinakoiden kallas det plan, som är vinkelrätt
mot hufvudaxeln. Namnet är uppkommet deraf
att planerna äro parallela med ett upprätt
stående prismas bas.

Fig. 12.


b) Prismaytor löpa parallelt med en
axel, men skära de tvenne öfriga t. ex. ytorna
pp och rr i fig. 12.

Man kallar sådana ytor äfven pelarytor, emedan en xx:ll
ofta får ett pelarformigt utseende, om sådana ytor starkt framträda.

Allt efter prismernas lägen kallar man dem stående eller
liggande prismer. Ett stående prisma är det, hvars planer äro
parallela med hufvudaxeln, ett liggande prisma det, hvars planer
äro parallela med någon af biaxlarna.

Ett liggande prisma kallas äfven doma.

Fig. 13.


c) Pyramidytor. Alla öfriga ytor
hos en xx:ll kunna hänföras till
pyramidytor, emedan hvar och en sådan, om
den tänkes utdragen, skär alla tre axlarne
på ett ändligt afstånd och är således ej
parallel med någon af dem, t. ex. d,a fig. 13.

I fig. 14 äro ytorna a, b, c,
ändytor, emedan de äro vinkelräta mot
axlarne AA’, BB’, CC’, deremot äro ytorna
q, r, p och k prismaytor, emedan de
tillräckligt utdragna skära 2:ne af axlarne,
men gå parallelt med den 3:dje; på denna
kristall finnes ingen pyramidyta. I fig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>