Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt oftare på mormor och körde henne ur huset, och hon
tog sin tillflykt än till morbror Jakov än till morbror
Michail. Ibland kom hon inte hem på flera dagar, och
morfar lagade då själv maten, brände sina händer, svor
och slängde pannorna. Hans girighet blev mer och mer
påfallande.
Ibland kom han ut till mig, slog sig bekvämt ner på
torvbänken, åsåg en lång stund tyst mina förehavanden
och frågade så plötsligt:
— Varför säger du ingenting?
— Å ... Hur så?
Han började predika för mig:
— Vi är inte herrskapsfolk vi. Vi har ingen som lär
oss något. Vi måste begripa allting själva. För andra
skrivs det böcker och byggs det skolor, för oss är det
ingen som gör något. Men vi får hålla oss framme
själva ...
Han försjönk i funderingar och satt där länge orörlig,
stum, hopskrumpen — han gjorde mig nästan hemsk till
mods.
På hösten sålde han sitt hus. En morgon vid teet inte
långt före försäljningen förklarade han plötsligt i tvär,
bestämd ton för mormor:
— Se så ja, mor, jag har försörjt dig år ut och år in,
men nu är det slut. Nu får du skaffa dig ditt bröd själv.
Mormor upptog förklaringen med fullkomligt lugn, det
var som om hon länge vetat, att detta skulle komma, och
hade väntat på det. Hon tog fram sin snusdosa och
stoppade en pris i sin svampiga näsa.
— Nå ja, sade hon. Ska det så vara, så ...
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
