Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de kommer hit..Då började jag gråta av glädje, och
han for med fingrarna genom mitt hår — han tyckte om
att leka med mitt hår — och brummade: "Lipa inte, toka,
trodde du, att jag inte hade hjärta i bröstet kanske?" Han
var en snäll människa förr i världen, morfar, ska jag säga
dig; det var, när han började få för sig, att han var så
märkvärdigt klok, som han blev argsint och dum av sig.
Nå, och så kom de då, mor din och far din, en
söndag — det var söndan före fastan — stora och ståtliga
och fina bägge två. Och Maxim han gick rätt fram till
morfar och sa: "Tro för all del inte, Vasili Vasiljevitsj,
att jag kommer för hemgiften, nej, jag kommer bara för
att hälsa på min hustrus far." Det tyckte morfar om, det
kunde man se. "Akta dig, du din bängel", sa han, "som har
gått och ställt till så här. Men nu kan du ha skojat nog,
bli ordentlig nu och kom och bo hos mig." Maxim blev
mulen i synen. "Den saken får Var ja bestämma", sa han,
"mig gör det detsamma." Och se, det togs inte väl upp. Jag
blinkade åt far din och trampade honom på foten under
bordet — men det hjälpte inte, han höll sig vid det där.
Han hade vackra ögon, Maxim, glada, klara, och mörka
ögonbryn — ibland drog han ihop dem, så att ögonen
försvann, ansiktet blev hårt som sten, och ingen kunde få
honom att ta reson utom jag. Jag höll honom rentav
kärare, tror jag, än mina egna barn, och han visste det
och tyckte om mig också. Han brukade smyga sig intill
mig och slå armarna om mig, och ibland tog han mig
på armen och bar mig omkring i rummet och sa: "Du är
mor åt mig som jorden är det, jag tycker mer om dig
än om Varvara." Och mor din — hon var munter av sig
på den tiden — hon rusade på honom och skrek: "Hur
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
