Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vem är det du har kört för?
Han vände sig om, tittade på mig med handen över
ögonen och hoppade så upp på kuskbocken, i det han
svarade:
— En pop!
Såå, då angick det inte mig; var det en pop, var det
antagligen till hyresgästerna.
— Så ja, pojkarna! ropade musjiken, visslade och gav
hästarna en klatsch med tömmarna, det lät så muntert i
tystnaden. Släden gled i väg utåt öppna slätten, jag såg
efter den en stund och stängde så porten. Men när jag
kom in i köket, som var tomt, hörde jag från rummet
bredvid mors kraftiga stämma:
— Nå, vad ämnar ni göra nu då — ämnar ni slå ihjäl
mig?
Utan att kläda av mig kastade jag burarna och rusade
ut i förstun. Där tornade jag ihop med morfar. Han grep
inig i axeln, såg mig i ansiktet med vilda ögon, sväljde
och sväljde och fick slutligen fram ett hest:
— Din mor har kommit, gå din väg... Vänta... Han
ruskade mig, så att jag knappt förmådde stå, och knuffade
mig så mot kammardörren. Gå in ...
Jag tornade emot dörren, som var överklädd med filt
och vaxduk, trevade länge förgäves efter låset med
händer som darrade av köld och sinnesrörelse, öppnade till
sist sakta och blev stående på tröskeln, bländad.
— Se där är han, sade mor. Herregud, vad han har
växt! Vad, känner du inte igen mig? Men hur klär ni
honom? ... Nå ja ... Kors hans öron är ju vita! Mamma,
hit med gåsflott, fort!
7* Gorki Min barndom
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
