- Project Runeberg -  Min barndom /
85

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag tycker allting är ledsamt — på något särskilt, nästan
outhärdligt sätt ledsamt. Det är som om bröstet fylldes
med segt, hett bly, det spränger på inifrån, vill spränga
sönder bröst och revben. Jag sväller som en ballong, tycker
jag, och det känns trångt i den lilla kammarn under det
långsmala taket, som påminner om ett likkistlock.

Se där är han, morbror Michail. Han tittar fram bakom
hörnet av ett grått hus i gränden. Han har tryckt ner
mössan, så att öronen vikt sig och stå rätt ut. Han är
klädd i en kort, brun röck och storstövlar, ena handen
håller han nedstucken i fickan på sina rutiga byxor, med
den andra stryker han sitt skägg. Hans ansikte kan jag
inte se, men han står som om han just ämnade ta ett
språng tvärsöver gatan och kasta sig över morfars hus.
Jag borde ju springa ner och säga till att han kommit,
men jag kan inte slita mig ifrån fönstret, och jag ser, hur
morbror, försiktigt som om han vore rädd att damma ner
sina gråa stövlar, går tvärsöver gatan, hör, hur han öppnar
dörren till krogen — dörren gnisslar, glas klirra.

Jag springer ner och knackar på morfars dörr.

— Vem är det? ryter han utan att öppna. Jaså, du?
Nåå? Jaså, gick han in på krogen. Det är bra, gå tillbaks
igen.

— Jag är rädd där oppe.

— Så var det då!

Åter hänger jag i fönstret. Det håller på att mörkna;
dammet på gatan har blivit svartaktigt och liksom tjocknat.
Husens fönsterrutor återspegla ljussken, som sprider ut
sig likt gula flottfläckar. I huset mittemot är det musik
— strängar sjunga vemodigt och vackert. Och inne på
krogen sjungs det också; när dörren öppnas, tränger ljudet

4* Qorki Min barndom

85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free