Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maxim Gorki, av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Fienderna", "En mor", "En sommar" ha alla en prononcerad
social tendens: de äro författade med tanke på det unga
ryska proletariatets livsintressen. Åtskilliga borgerliga
kritiker ha i dem velat se endast en romantiserad marxism,
och ofrånkomligt är, att handlingen och
människoteckningen i dessa verk ofta kunna verka schematiska.
Om Gorki, som 1906 företog en resa till Förenta
staterna, där han fick handgriplig kontakt med amerikansk
puritanism i dess trängsta form, och sedermera slog sig
ned på Capri — han hade länge lidit av tuberkulos —
talade man vid denna tid tyst i sådana kretsar: han
stämplades som "en färdig man". Då kom 1913 hans
självbiografi "Min barndom" (senare följd av "Ute i världen"
och "Mina universitet") som en uppenbarelse. Där finns
också allt det bästa hos Gorki: hans underbara förmåga
att ge verklighetsillusion, hans friska natursinne, som
perfekt inregistrerar alla sinnesintryck, hans mänsklighet
och humor, triumferande i det oförlikneliga porträttet av
mormodern, en eländig barndoms goda fe.
Det var naturligt, att Gorki under världskriget skulle
intaga en antinationalistisk ståndpunkt, och att han — sedan
gammalt lierad med bolsjevikerna och intim vän till
Lenin — med tillfredsställelse skulle hälsa 1917 års ryska
revolution. Hans ställning i det nya Ryssland blev också
unik: han blev något av idol och nationalhjälte. Hans
verksamhet från revolutionsåret till hans 1936 timade
frånfälle, då all världens radikala intellektuella och
arbetande massor stodo sörjande vid hans bår, var outtröttlig
och rastlös. Han har verkligen varit en viktig kulturfaktor.
Aldrig accepterade han kritiklöst den nya regimens
göranden och låtanden. Hans auktoritet var enastående. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
