Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det alldeles tyst därinne. Pojkarna stodo tysta
som råttor och skrattade invärtes, så att de kiknade.
Så togo de ett väldigt tag [1] med korkarna en
gång till. Men då blev där ett väsen därinne. Dörrar
smällde, människor sprungo om varandra. Och
då togo pojkarna till bens ända till nästa gathörn.
Men så fort de kommit där förbi, togo de varandra
under armen, som om ingenting hänt, och låtsade,
som om de inte hade bråttom det allra ringaste.
De tre pojkarna hette Gustav, Axel och Karl.
Gustav var den äldsta, han var hela två år äldre
än de båda andra. Och därför var han anförare.
Axel var annars den värsta tjuvpojken. Men han
förstod sig alltid på att kila undan i tid.
‘Såg de oss?’ sade Axel, när de hade gått en
stund.
‘Inte!’ svarade Gustav.
‘Se här’ sade Karl och stannade. ‘Titta bara!’
Det var ett annat fönster, som också låg nere
vid gatan. Där satt en gammal gumma och läste
i en bok. Det syntes så tydligt, hur hon lutade
sig fram över bordet. Man såg banden, som
hängde ned från hennes mössa, och fingret, som
hon pekade med. Och där gnisslade de med korkarna,
så att gumman flög högt i vädret och började
ropa på någon, som satt i ett annat rum.
Och så gingo de vidare. De sågo flickor och pojkar,
gamla herrar och unga fruar, gummor och
pigor, två skolmagistrar och en bagaregesäll.
Allesammans syntes de mot gardinerna och gjorde
skuggspel utåt gatan. Pojkarna smögo sig fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
