Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när kisse såg, att han inte kunde komma
i land, och när det började blåsa, så att båten låg
på sned, då satte han i att jama det värsta han
orkade. För var överhalning skutan tog, jamade
kisse. Och för var gång kisse jamade, skrattade
pojkarna. De hade så roligt, att de alldeles glömt,
att kisse kunde ha’ tråkigt. Och bäst det var, just
som Olle vände båten med sitt spö, så trillade
kisse ned från däcket och föll i vattnet.
Visserligen hade Olle försäkrat Svante, att kisse
kunde simma, och visserligen trodde Svante allt,
vad Olle sade. Men hur det var, blevo båda pojkarna
ändå gräsligt förskräckta, att Olle blev
alldeles blek, och Svante fick tårar i ögonen.
Men så liten kisse var, så surrade han ändå
tassarna om varandra, så att han kom i land. Och
så fort han kom i land, skuttade han under stenmuren
på båthuset och gömde sig för alla elaka
pojkar.
Båda pojkarna tittade på hvarandra, och det
var, som om en sten hade trillat från deras bröst.
“Var du rädd?” sade Olle.
“Ja-a”, svarade Svante sanningsenligt. “Han
kunde ju ha drunknat.”
“Jag sa’ dig ju, att han kunde simma”, svarade
Olle.
Ty nu var han morsk igen, och han ville visa
sig duktig för Svante. Men hur det var, så var
det första och sista gången, som kisse fick segla
i Olles båt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
