Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man kunde åka kälkbacke mitt i sommaren utan
kälke. Och han tänkte, att det skulle han tala om
för de andra pojkarna. Ju längre han åkte, desto
roligare blev det, och Svante åkte både länge och
väl i sitt anletes svett.
Under tiden hade mamma tittat ut genom fönstret
och undrat, vart Svante hade tagit vägen. När
hon inte såg till honom [1], gick hon ut i köket och
frågade jungfrurna. Så kom pappa ut på backen
och började ropa, och till sist skickades Olle ut [2]
för att leta reda på Svante och säga till [3] att han
genast skulle komma hem.
Olle blev mycket ond. För han hade just fått tag
i en lots, som var ledig, och som höll på att sätta
fast rån på hans storsegel. Han ville inte gå ut och
leta efter Svante, men han var så illa tvungen [4],
förstås, och han lovade högt och dyrt, medan han
gick och snokade mellan bryggorna, att fick han
bara tag i Svante, så skulle han ge honom.
Svante visste inte om nå’nting [5], där han satt
och åkte utför berget. Han åkte och åkte, sprang
uppför berget och åkte utför igen, försökte hur
det skulle vara att åka på fötterna, trillade på
huvudet utför berget, sprang uppför igen och
började på nytt att åka på det naturliga sättet. Men
bäst det var, fick han höra Olle, som stod nedanför
berget och skrek, så det skallade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
