Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stranden. Då sa din goe vän: »Vi kan inte komma
i land, vi ger faen i veen.»
Men jag sa: »Ä ni så ussliga och arktiska individer,
så ni inte orkar bära de där vepinnarna ombord, så
ska jag visa er vad en skåning förmår — jag ska
bära ven ombord. Men låna mej ett par stövlar, för
jag har bara blankskinnsskor, och de tål inte vätan, och
isen är våt och pipig», sa jag. Ja, jag fick chefens
stövlar och gick ner på isen, men så — plupp — gick
jag igenom isen — föj for sadan — jag trodde jag
var dronknad!
Nå, jag kom opp igen och skrek på hjälp och
borrade in naglarna i iskanten, och då skrek alla
stockholmarna: »Skål, skåning!» och chefen skrek: »Rädda
karn, han har mina stövlar!» Men då skrek styrman
eller vad han var: »Nej, låt’en ligga en stund till, jag
måste fotografera honom!»
(Nu kom kyparen med portern.)
Nu frågar jag dig Albert, är detta humor?
— Nej, inte direkt, svarade jag, ännu tämligen
yrvaken, men det är vad jag vill kalla hårdhänt
humor. Blev ni osams?
— Nej, inte direkt. Men det där som du kallar
skärgårdens charm, det förstår jag inte. Och där låg
jag med skräcken i ögat och väntade att bli uppdragen,
men så sa en av dina fina vänner: »Håll dej fast
ett slag mens jag springer ner efter ny film.»
Jag kunde inte säga något, ty jag hade munnen
full av vatten, men skriv upp, att jag såg
förebrående ut!
Ja — och så kom fotografen upp på däck igen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
