Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petter på Ängsön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sej nån kagge saltströmming, för alla kaggarna ä
kvar — ge mej si — en, två, tre, fyra, fem — jo
di ä kvar allihop. Han kanske inte tål skärgårdsluften.
Si stockholmarna blir rakt som dåsiga ibland här ute
de första dagarna. Men dä går över, grosshandlarn,
dä går över.
— Ja, detta var ett aber! sade Blomberg. Men kan
vi inte få ihop drevfolk och stöta opp hararna? Kan
inte Jansson skaffa några pojkar?
— Nä dä kan ja inte. Di håller på mä fiske, dom
som ä hemma å dä ä bara gubbar som ja. Nä, i såna
berg å stenrös som ä här på ön går dä inte utan
hunn. Å såna feta herrar som va herrarna ä, skulle
snart få slag — dä vill jag inte ha på mitt samvete.
— Men något måste företagas. Kan vi inte komma
ut och pilka torsk då?
— Nä han blåser ostlig — då får torsken magen i
mun, som vi säger här ute, å då tar han inte.
— Nå, mina herrar, vad säger ni om en
frukostrisp då? För vi har väl inte magen i mun!
Ur motorbåten hämtades en matsäckskorg stor som
en likkista. Herrarna satte sig att äta och sedan
spelade de bridge till långt frampå förmiddagen. Men
bridgen och groggen suger och de började äta igen.
Kräftor hade de med sig och Petter blev inbjuden,
fast han vägrade länge. Men slutligen tog han gud i
hågen och slog sig ned vid bordet. Om en stund var
han jämnt i hammarn.
— Det var rysligt vad Jansson äter kräfter slarvigt,
sade Blomberg.
— Ja si äter en kräfter när en ä full, så kan en äta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
