Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 492 —
Convent de La Cruz i östra delen av staden, med en
med kraftiga murar omgiven kyrkogård, och Cerro de
las Campanas i nordvästra delen, på en mycket rymlig
höjd, där kejsare Maximilian hade slagit upp sitt
huvudkvarter. Båda dessa punkter behärskade staden.
Men dessa båda punkter behärskades i sin ordning av
ett högt berg, Cimatario, som hitintills icke hade
kunnat införlivas med Queretaros försvarslinie.
Kejsaren saknade tillräckligt manskap. Han
förfogade endast över 4000 man infanteri, 3000 man
kavalleri och 44 kanoner. Trupperna bestodo nästan
uteslutande av mexikanare. Maximilian hade velat visa, att
han kunde lita på de infödda, och det långt
övervägande flertalet främlingstrupper, d. v. s. österrikarna,
hade kvarstannat i Mexiko. Gällde det dock att
försvara huvudstaden och det lika viktiga Puebla mot de
från alla håll framryckande republikanerna.
I ett av husen, som ligga på vägen till Cerro de las
Campanas, satt sent på eftermiddagen samma dag, som
officerarne hade gjort besöket på Morrels hacienda, en
ung fru vårdslöst tillbakalutad i en varken särskilt ny
eller ren men bekväm fåtölj. Genom det öppna
fönstret, som beskuggades av en markis, kunde man se
uppåt Cerro de las Campanas. Hon rökte cigarretter, en
fylld låda och en liten skål med glödande kol stod
bredvid henne. Rummet var mycket enkelt möblerat,
som bruket är hos de flesta mexikanare, som icke
kunna glädja sig över särskilt stor rikedom. En matta på
stengolvet, ett massivt bord, några rankiga stolar, en
gammal fåtölj, liknande den i vilken den unga frun satt,
och en hylla vid den annars kala väggen, ingenting
mer. Dörren till rummet intill stod öppen, och man
såg in i ett litet sovrum, i vilken icke hängmattan
saknades, vilken är mexikanaren oumbärlig för hans siesta.
Det var en kvinna, ungefär tjugufyra år, med ett
finskuret ansikte, glänsande brunlockigt hår och outsägligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
