- Project Runeberg -  Miljonbruden /
453

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 453 —

nisch, och skulle ni höra steg, så släck fort ljuset bara.
Jag skall nog giva mig till känna.

Han gick, och jag blev kvar ensam i min
upphetsning. Nattens sömn hade stärkt mig något. Jag såg på
klockan — den visade på fyra. O vilken lång, lång dag
låg framför mig! Jag måste åter och åter erinra mig,
vilken fara som jag hade undgått för att försona mig
med mitt nuvarande läge. Men hade jag undkommit
faran? Var den verkligen också över? Justus tycktes
mig vara orolig. Fanns det verkligen en annan väg hit?
Eller kunde icke våra förföljare ha tagit någon annan
båt? Jag vågade knappast andas. Strupen kändes som
hopsnörd. Då avbröts den djupa tystnaden av ett
avlägset mullrande, liknande det som dagen förut hade
förskräckt mig så förfärligt. En andra skräll följde, en
tredje. Det måste vara skott — Justus hade blivit
angripen, kanske var han redan död. Jag sprang upp
glömmande all försiktighet tog jag upp min väska och
samlade ihop de saker som Justus hade kvarlämnat vid
sitt läger. Sedan lyssnade jag andlöst — återigen hörde
jag skott eka och de följde så snabbt på varandra, att
jag mycket väl kunde förstå, att Justus icke ensam
kunde ha avfyrat dem.

Plötsligt hördes skyndsamma steg och min väns
stämma.

"Miss Büchting! Miss Büchting!" ropade han.

"Här!" svarade jag.

"Vi måste fly!"

Han var redan alldeles inpå mig. För upphetsning
kunde han knappast tala, och pekade endast med
handen i samma riktning som vi hade kommit ifrån dagen
förut. Jag skyndade framåt. Han höll sig bakom mig
för att täcka min rygg. Efter några minuter uppnådde
vi båten. Justus sköt den genast in i floden. Det
föreföll mig, som om vattenståndet var högre nu än
föregående dag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free