Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 440 —
Då de gingo nedför trappan sade Ralph i befallande
ton till henne, att hon skulle släppa ner slöjan. Eliza
gjorde så utan motsägelse. Då hon steg upp i vagnen,
som kördes av en kusk med ruggigt utseende,
bemärkte Ralph, att Eliza gjorde en rörelse med högra
handen. Det förvånade honom, och han såg sig skarpt
omkring. Han misstänkte, att hon hade givit någon
ett tecken. Men han kunde ingenstädes upptäcka något
bekant ansikte. Han bemärkte endast, att en neger i
de frivilligas uniform följde dem till häst. Men då han
senare icke heller såg till denne, tycktes han helt
ha lugnat sig. Hans drag fick ett triumferande och
belåtet uttryck. Inom kort och han skulle träffa på
vänner, som han kände, förrädare, vilka här i Kentucky
upprätthöllo förbindelserna mellan rebellerna i Södern
och deras vänner i Nordstaterna.
De foro genom ett härligt landskap; Kentucky med
sina skogbevuxna kullar är rikt på vackra naturscenerier.
Ralph beaktade det icke; men Eliza tycktes ha
försjunkit i beskådandet av de omväxlande skogs- och
bergslandskapen. Ett Ralph oförklarligt och obegripligt lugn
vilade över hennes ansikte.
Ralph kunde icke veta, vad som passerat sent
föregående kväll. Då han redan hade insomnat, hade Eliza
ännu en gång öppnat sitt fönster varefter nästan
omedelbart en sten kommit inflygande i rummet invecklad
i en papperslapp. På denna lapp läste hon:
"Var icke orolig, miss Büchting. Vänner är i
närheten. Vi måste vara mycket försiktiga, då er ledsagare
är i stånd till vad som helst. Justus."
Justus var den vackre, ståtlige neger, som på sin tid
hade blivit bortsläpad av Stauntons frivilliga och som
Dantes hade befriat i Richmond. Eliza visste, att han
var en mycket omtänksam man och framför allt familjen
Büchting tillgiven som en son. En vän, som icke var att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
