- Project Runeberg -  Miljonbruden /
282

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 282 —

de hon sig emot den döde, böjde sig ned, och syntes
beröra den kalla pannan med sina läppar. Sedan reste
hon sig hastigt. Snabbt skred hon genom raderna av
rum och salar. I hallen sade hon till kammarjungfrun:

"Mr. Blackbell har dött. Sörj för en sorgklänning."

Sedan låste hon dörren till budoiren bakom sig,
kastade sig på en liten soffa och grät länge, länge.

Begrät hon sin döde make, som hon aldrig hade
älskat? Nej, hon gjorde det icke, ehuru hon kände
samma vördnad, som varje människa erfar inför
döden. Hon hade lärt att akta den avlidne under de
sista ögonblicken av hans liv, men hon älskade honom
icke. Nej, hon grät däröver, att hon på grund av sin
lidelse för en annan hade frestats att vara en otrogen
hustru.

Genom vem hade mr. Blackbell erfarit hennes
otrohet? Hur länge hade han vetat om den? Hon visste
det icke. Intill sin dödsstund hade mr. Blackbell icke
genom det minsta tecken antytt, att han kände till
hennes förhållande till mr. Pettow. Han hade visat sig
vid hennes sida på teater vid festligheter; under den
senaste tiden, hade han på grund av sin svaghet icke
mer ledsagat henne. — Deras giftermål, hade i
Newyork gällt för att vara ett av de jämförelsevis lyckligaste
konvenansäktenskapen och mr. Blackbell hade icke på
minsta sätt givit någon människa anledning att tro
något annat. Varken genom blick eller ord hade han
förrått, att han visste mer än andra. Han hade varit
bättre, ömmare och blidare, ja t. o. m. kärleksfullare
än hon hade vågat hoppas. Men först den sista
timmen hade hon förstått det.

Hon genomgick i tankarna ännu en gång de ord,
som han hade riktat till henne. Ja, han hade rätt:
Endast däri kunde försoningen ligga, om hon blev
Pet-tows maka. Om mr. Blackbell kände hemligheten, så
kände även andra till den. En, Booth, hade ju talat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free