Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 262 —
Richard begrep nu att hans läge var mycket
farligare, än han någonsin tänkt sig. En känsla av ångest
grep honom, sådan som även den bäste och modigaste
blir angripen av, då han oskyldig ser sig hotad av en
neslig död eller också endast av ett hårt straff. Han
ville tala, men tungan vägrade att göra tjänst. I
samma ögonblick kom en soldat och överlämnade till
översten ett papper.
"Jag är oskyldig," ropade Richard. Gör vad ert
samvete tillåter, men jag har icke mördat Staunton och
icke heller visste jag om mordet förrän jag hörde det
från Woolys mun. Kanske kan den mannen hos
vilken Yerrez ville gömma sig och som lämnade oss då
ryttarna närmade sig, lämna några upplysningar. Han
måste bo i den trakten, där vi blevo tillfångatagna."
"Hans vittnesmål torde vad huvudsaken, mordet,
beträffar vara oväsentligt," sade översten. "Men vi
komma att genast få höra en annans vittnesmål. Den herrn
som er fosterfar ville sända hit har anlänt och kommer
genast att vara här."
En rysning genomfor den unge mannen — vem hade
mr. Everett sänt? Väl inte honom, just honom.
Då steg en herre i resdräkt in i rummet. Richards
hjärta höll på att stanna och han bleknade. Det var
en smärt man med svart hår, blekt ansikte — Ralph
Pettow.
Hur ofta hade Richard icke tänkt sig detta
ögonblick, då han skulle stå inför sin f. d. kamrat! Han,
den oskyldige hade fruktat denne man, emedan han
varken var hämndgirig eller överhuvud taget tyckte om
vilda och häftiga scener. Han själv skulle aldrig ha
förföljt Ralph. Han skulle hava nöjt sig med att veta
sig vara långt borta från förrädaren och med visshet
om att denne ensam vore överlämnad åt sina
samvetskval. Han ryste, då han tänkte på den mänskliga
naturens bråddjup, som hade uppenbarat sig for honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
